Utsikt & insikt från vävstugan

Jag blir så lycklig av mina vackra stockrosor, som nu börjar komma igång.

Har fått frön av min kompis Anita och plockat andra på lämpliga ställen.

Grävde en liten ränna och stödde ut fröna med kapslarna och allt och la lite jord ovanpå. Resultatet blev så här fint i år utanför min vävstuga. Det är en fröjd från insidan också.

En annan kompis som gillar vävstugan är katten Morris.
Hans favorit är den 16-skaftade Öxabäcken.
Förmodligen borde han inte få ligga där, kanske är det inte bra för linvarpen.

Han är inte där så ofta men om han lyckas smita in och ligger där så har jag oftast inte hjärta att jaga bort honom. I Visby fanns det en katt som låg i en rund korg på disken i konsthantverksaffär varje dag, det såg så rart ut.

Mina barnbarn ber numera att vi skall gå till vävstugan, det är en trivsam plats både för människor och djur och bara det kan göra en lycklig.

Det går trögt med vävandet just nu, för varmt och för många frestelser ute att passa på att njuta av!

Små hål som förändrar

Hur skedar man enkelt och bäst?

När man skall skeda så har du säkert liksom jag, kommit på 100 olika sätt att arrangera det hela på så att det fungerar ibland blir det bra och ibland dåligt.

Kom på det 101:a igår. Varför ta till annat än ett redskap som ändå finns där och som vi nyttjar så lite som skedhållarna. Sagt och gjort, beställde 2 hål i varje av mannen som snällt borrade och försänkte dom så fint.

 Klart på bänken i verkstaden

 Nu kan skeden hängas upp

 

 Fungera utmärkt tycker jag

Gillar verkligen det urfasade styrhålet för skeden och vinkeln i dom här hållarna.

Alla typer fungerar kanske inte lika bra, men det kostar bara 4 hål att testa.

Blev det en liten sliten tummetott?

                                         

Är du duktig på dokumentation? Sparar du ett tygprov? Jag inbillar mig att man har stor nytta av att mäta skedbredd och anteckna hur det ser ut efter nedtagning och efter första tvätten och efter flera tvättar. Måttbandet är en kär vän i vävningen.
Jag tycker det också är bra att spara en bit av det vävda när det är otjänligt till annat än trasor. Ett bit i pärmen med prov på före och efter är till nytta. Nu tillhör jag förstås de vävare som gärna dokumenterar. Erfarenheterna jag gör resluterar i att jag lägger till en centimeter eller två vid en ny uppsättning för att slippa reta mig på att det krymper så mycket.

1950-tals handuksväv i gåsögon

                                     
Är det möjligt att se att den här slitna blekta vävnaden verkligen var så mörk vacker och tydlig en gång? På furubordens glada tid fick jag en obrukad bit handuksväv av min mamma. Fållade och la den på matbordet. När jag senare tröttnade på duken och hade lagt undan den, så fick jag resterande bit av mamma och häpnade minst sagt.
Oj, eller vad säger man? Är allt slit med vävning verkligen så förgängligt? Det känns lite hårt. Visserligen var 70 och 80-talens tvättmedel rätt förödande, men ändå. Jag känner mig i alla fall besviken.

Dubbelbindning (VM-4/85) lingarn 16/2

Bild visar otvättad i blekt/oblekt och tvättad i blekt/kulört och det har krympt en hel del.

 Ser du konturen av Gotlands karta?

Den här bindningen har fått ett "vattrat" utseende och det gäller inte bara mina bordstablertter utan även flera andra som vävt dessa vet någon varför?

 Här ser man "spåren" i vävnaden

Munkabälteslöpare som använts flitigt och blivit riktigt sorgliga att se på.

 Svårt att se mönster på det som slitits.

 

 Oblekt blandgarn av bomull&lin

Oacceptabel förslitning eller är det som det skall vara, så man genast har mera att väva? Önskar jag hade haft koll på hur många gånger jag tvättat, men det vet jag inte.

Varumärket egalt förmodligen cottolin, bomullin eller nialin. Jag tycker inte om dom garnerna överhuvudtaget numera.

Min erfarenhet säger mig att när man varpar har man ena hälften på golvet under varpan och när man väver den andra halvan på golvet under vävstolen. Funderar mycket på vad som fastnar i tvättmaskinen, det borde inte finnas något kvar. 

Att garn slits hårt och att färgen inte håller som man kan förvänta sig är en helt annan sak.

Är dagens garn sämre? Vad tycker du?

Barnvävning är det idag ett kärt nöje?

Kusinerna Vega och Ella väver tillsammans. Flitiga duktiga flickor. 

Det är väldigt spännnade att väva.

Tid finns för att prata och umgås. Det är kul att göra saker tillsammans.
Frågan är om vi som kan, hinner lära barnen innan det är för sent?
Skänk frågan en tanke och fundera ut vad du själv kan göra åt saken.
Vi måste försöka att tillsammans dra vårt strå till stacken.
Vävningens framtid hänger på oss nu.

 Ella blev jätteglad när hon såg resultatet, en alldeles egen halsduk.

Kanske kan jag använda den som turban

Utmaning - väva med 16-skaft

En bra bok om man gillar 16 skaft

Första tyget för mig med alla skaften i vävstolen

Ett vackert stjärnmönster som sitter i nu

Många snören är det att knyta, det tar sin tid

Det finns massor av varp i vävstolen, = Växbo lingarn 16, så om någon känner ett behov att väva en duk eller något i en 16-skaft färdig uppsättning så finns den möjligheten. Den är uppsatt 150 cm bred och har bårder vid sidorna. Jag har övernattningsmöjligheter.  

Bränna snören - snabbt och smidigt

Bra redskap bör man ha

det är lätt att få fula svarta klumpar eller spretiga ändar

Lågan svärtar om man håller för nära, snurra snöret  

Med en tång bränner man inte fingrarna  

 

Fytta tången runt, så blir änden platt och fin

Klart - nästan som fabriksgjort!

 

Är vi vävare tokiga eller innovativa?

Vad gör man när en vävstol ger upp?

Titta på skruv-tvingen med det röda handtaget. Bommarna på Götavävstolen hade sprickor så kilen blev inte kvar. Det var svårt att spänna varpen. Nödlösningen är två skruvtingar, en i varje bom. De gick inte runt, det var för trångt. Fick ta av skruvtvingen ofta och ändra läget när jag vävde och behövde dra fram.

Efter ett tag så tröttnade jag och då var "Katarina" ledig. Hon är en Glimåkravävstol.

Inte mycket att förlora tänkte jag och dessutom är det kul att testa en teoretisk ide.

Vävde 5-6 cm klistrade vek remsan dubbel så den blev stadigare och träde den på käppen på varpbom. Så fram blev nu bak.

Varpen drogs alltså på fel, tvärs igenom solv och sked. Bredden hölls ut fint och mannen i mitt liv höll emot Götaväven och jag lade stickmattor och drog på Glimåkravävstolen.

Stickmattor funkar perfekt tycker jag

Det hela gick väldigt snabbt

Lyfte av nickepinnesnörena tog ur sked ur slagbom och hängde av hela paketet

 Lyfte sedan paketet rätt runt sträckbommen och satte skeden i slagbommen

Skiftade skälet som vanligt

Skeden fick sitta kvar och den hängde jag upp i solvstången

 

Jag tar ut lite trådar i taget när jag solvar

Vävstolen har stått ihopfälld l ett tygfodral i garaget och känt sig onyttig antar jag.

Snål? Tja, men man måste väl förr eller senare väva upp sina påbörjade varpar, eller hur?

Hur länge den suttit i vävstolen berättar jag en annan gång. Kan avslöja att @-kudden vävdes i den varpen. Så nu solvar jag noppväv igen. Jag solvade om för jag ville ha längre solv och längre sked. Tycker det är stadigare i slagbommen och Katarina är utrustad med kontramarch så vill jag gärna utnyttja det.

Jag känner mig rätt nöjd, får se om det blir roligare att väva nu.