Är vi vävare tokiga eller innovativa?

Vad gör man när en vävstol ger upp?

Titta på skruv-tvingen med det röda handtaget. Bommarna på Götavävstolen hade sprickor så kilen blev inte kvar. Det var svårt att spänna varpen. Nödlösningen är två skruvtingar, en i varje bom. De gick inte runt, det var för trångt. Fick ta av skruvtvingen ofta och ändra läget när jag vävde och behövde dra fram.

Efter ett tag så tröttnade jag och då var "Katarina" ledig. Hon är en Glimåkravävstol.

Inte mycket att förlora tänkte jag och dessutom är det kul att testa en teoretisk ide.

Vävde 5-6 cm klistrade vek remsan dubbel så den blev stadigare och träde den på käppen på varpbom. Så fram blev nu bak.

Varpen drogs alltså på fel, tvärs igenom solv och sked. Bredden hölls ut fint och mannen i mitt liv höll emot Götaväven och jag lade stickmattor och drog på Glimåkravävstolen.

Stickmattor funkar perfekt tycker jag

Det hela gick väldigt snabbt

Lyfte av nickepinnesnörena tog ur sked ur slagbom och hängde av hela paketet

 Lyfte sedan paketet rätt runt sträckbommen och satte skeden i slagbommen

Skiftade skälet som vanligt

Skeden fick sitta kvar och den hängde jag upp i solvstången

 

Jag tar ut lite trådar i taget när jag solvar

Vävstolen har stått ihopfälld l ett tygfodral i garaget och känt sig onyttig antar jag.

Snål? Tja, men man måste väl förr eller senare väva upp sina påbörjade varpar, eller hur?

Hur länge den suttit i vävstolen berättar jag en annan gång. Kan avslöja att @-kudden vävdes i den varpen. Så nu solvar jag noppväv igen. Jag solvade om för jag ville ha längre solv och längre sked. Tycker det är stadigare i slagbommen och Katarina är utrustad med kontramarch så vill jag gärna utnyttja det.

Jag känner mig rätt nöjd, får se om det blir roligare att väva nu.