onsdag 10 juli 2013

Vävstol som får nytt liv





En vävstol är uppsatt och provvävd med lite slarvtjäll.
Den skall ut på en resa och byta hem.

 
 
Den hade inga gummifötter.
Mannen köpte 1 påse med vibrationsdämpare på Claes Olsson.
 (Gummiplatta för avvibrering av tvättmaskiner, pelarborrmaskiner m.m) 4 plattor för 139 kr).
 
 
 
 2 plattor delades till en Glimåkra Ideal, superlim och för säkerhets skull spickades det på 4 små nubb, en i varje hörna, de försvinner in så de repar ej golv.   
 
 
Vävstolen står som en klippa på klinkergolv. Jätteskön att väva med, bankade hårt. Alternativ till en dyr vävstolsfot? Bättre än bara gummifötter? 

 
Vävpall naturell, hårt!
 


 Mannens häftpistol och kardborreband behövs.
 
 
Det skall var bekvämt och snyggt
 
 
 Slutresultat
 
 
 
 

torsdag 27 juni 2013

Barnen trivs i vävstugan




 
Ella & Vincent gillar min vävstuga.


Jag älskar Vincents kommentar när  han säger: "Farmor det här är roligt".



Vetgiriga barn vill veta hur många moment det är i vävningen. Då är det inget att göra annat än att man får skriva en lista, och i takt med momenten så sätter man en bock, ser ut som (v) Moment 4 avklarat.


Ella är nöjd med sitt färgval
 



Tvillingbrorsan Vincent var jätteduktig när han höll i varpflätan till sin systers uppsättning. Det var mest spännade att lära sig använda kroppens lutning som tyngd vid pådragningen och det gjorde han med bravur.
 
Vincent säger: "När Ella är klar då vill jag väva en halsduk i MFF:s färger". Det är i ljusbått med vitt breda ränder på tvären. Jag har mycket garn men inte ljusbått & vitt, någon som har lite till salu?

Sedan blev det stiltje i förberedelserna för julen och en månadslång resa till Thailand som kom emellan. Vi hade hunnit solva hälften.  
Nu har vi med Ellas välsignelse fått lov att solva färdigt, för tiden skall trots allt delas mellan skola, kompisar, hästar och vävning.

Jag har köpt en rulle Antihalktejp 50mm x 5m, oden kostade bara 35 kr. Denna tejp har nu aplicerats på 18 trampor. 2 Götavävstolar och 1 LillJonas.

Tramporna fästes framifrån och inte bak i vävstolen som i golv-vävstolar. Det är  lätt att halka av med foten. Kom på att Ella har inte så stor kraft att trycka ner tramporna och då fick jag detta tips av min vävkompis Margareta.
man halkar inte in i snörena med tårna. Det skall nu testas.


 
Skall bli spännade och se om barnens tid och vilja räcker fram till mer vävning snart igen, för nu har det gått mycket lång tid sedan sist.
 
Här jobbar kusinen Vega i väven, med full koncentration
 


  
















söndag 6 januari 2013

Skyttlar är vackert

 

En stor skyttel i ek = min skylt till Vattle vävstuga

Precis som jag samlar på garn i mina skåp, så samlar jag gärna på vackra skyttlar.





Vad väver du med? Nya eller gamla skyttlar? Notera fjädern i den understa skytteln i hålet till höger. Den skytteln har ändar som påminner mig om en bävers bakdel.



















 
 
 
 
 
 
 



Min favoritskyttel.
Tillverkad av syrenträ med karvsnitt av Bror Andrén
 
 
 
 
Ännu flera trotjänare från forna dagar
 
 
 
 
 
 
 

 

Götaväven - tricks & knep





 

En höj och sänkbar trampslå fanns förr som tillbehör och visas i Götavävstolens broschyr.
Flexibel lösning för barn med olika benlängder eller vuxna  med lite kortare ben.
 
 
 
Av materiel som fanns tillgängligt hemma blev resultatet så här 
 
Väver du utan lattor på din Götavävstol så råkar du kanske ut för att skaften chippar och snörena känns spretiga och drar. Det är speciellt märkbart när du använder 6 trampor.
 
De tidigaste Götavävstolar hade bara 2 hål i tramporna och då blev det trångt att försöka få plats med flera än ett till en underbindning som kräver det.
 
På mina kurser på 90-talet löste vi det så här:

Först använde vi bara en metallring hängande fritt runt om alla snörena, så som man förr i världen använde en bit av ett kohorn i syfte att hålla ihop underbindningen, så dom inte drog sig så mycket om man saknade lattor som fördelade.

Min fiffiga kompis Lena hade en teori om att göra en klyka av 2 snören. De tre tamparna kunde nyttjas alla eller bara 2 allt efter behov, och då lät vi det tredje bara hänga där.




 


 
 
 
Mamma använde sig av sättet att knyta till sin Lill-Jonas och det fungerade bra tyckte hon, men med tiden vidareutvecklade vi det likaväl och bytte ut klykan mot en metallring som fördelare. Mamma vävde mycket daldräll och då behöver man alla 3 snörena så man slipper dubbeltrampa.