söndag 26 augusti 2012

Garnfrossa


Någon som vill vara med och leka?
På styrelsemötet igår sa Viveka att hon hade projekt liggande ända fram till år 2030.
Undrar hur många års vävande mina fulla skåp räcker till?
 
Jag tycker garn är vackert att se på så här, färger gör mig glad och jag känner mig rik.
Jag har en bild på näthinnan från en tidning med Helena Hernmarks fantastiska garnvägg.
 
Det är lätt att det blir så här när man haft kurser i många år och kommit över något parti här och där. Kanske är det lite udda, men jag jämför mig med andra garn-nördar. Igår såg jag Christinas stora lager av vackra växtfärgade ullgarner. Tänkte då att jag nog är långt ifrån ensam, så jag kunde visa några av mina skåp. Min man uppskattar att vi har en fin tilläggsisolering av husväggarna. :) Mamma sa alltid att det äter ju inget bröd!
 
 








söndag 12 augusti 2012

Trampuppknytning på ett enklare sätt




2004 blev jag trött på att få styr på en 8-skaftad trampuppknytning.
Då sökte jag en bättre lösning. När jag kommer på saker, använder jag en teknisk rådgivare och bollplank, det är min man Jan.

   Bilden visar mina inköp.

Ögla M5, 2 brickor, 1 mutter och 1 låsmutter . Låsmuttern skall vara under trampan.

Vi sneglade på min Öxabäckvävstol brevid med sin utmärkta funktion för trampuppknytning. Med de inköpta tillbehören enligt ovan, kan man lägga upp tramporna på bordet och sätta i alla snören i förväg. Det är skönt att slippa krypa under vävstolen tycker jag.
8 x 8 = 64 snören att knyta i till respektive kort och långlatta, till en kontramarsch. Det tar sin lilla tid. Ringde då till Tex-solv och undrade om dom inte kunde tillverka texsnören i annan färg. Önskade svart, men tyvärr så fick jag inget gehör, tänkte att man kunde använt vitt till kortlatta, svart till långlatta eller tvärtom för att ytterligare förenkla.
Antagligen skall man inte klaga. Hur många av oss klarar av den gamla typen av trampuppknytning med vanliga hampasnören?
Då gäller knepet att få trampknuten att hålla. Var med redan på den tiden, om mina tex-snören tar slut så står jag inte rådlös, men gör du?


 En trampa i färdigt skick.

Ja men vad vinner man på det här då? Jo man lägger trampsnöret om en ögla M5 och har det fria texsnöret att lyfta rakt upp och sticka igenom lattan underifrån. Man ser vad man gör och man kan snabbt höja eller sänka för en vågrätt och bra uppknytning.



 Hela uppknytningen klar.

Det kostar några kronor men man ångrar sig inte. Hittar du inte M5 som har en gänga på ungefär 4 cm så den räcker genom trampan, beställ dom då på Th Nyman i Malmö. Den tjejen kan allt om skruv, muttrar och beslag, imponerade. http://www.thnyman.se/

lördag 28 juli 2012

Utsikt & insikt från vävstugan


Jag blir så lycklig av mina vackra stockrosor, som nu börjar komma igång.
Har fått frön av min kompis Anita och plockat andra på lämpliga ställen.
Grävde en liten ränna och stödde ut fröna med kapslarna och allt och la lite jord ovanpå. Resultatet blev så här fint i år utanför min vävstuga. Det är en fröjd från insidan också.






En annan kompis som gillar vävstugan är katten Morris.
Hans favorit är den 16-skaftade Öxabäcken.
Förmodligen borde han inte få ligga där, kanske är det inte bra för linvarpen.



Han är inte där så ofta men om han lyckas smita in och ligger där så har jag oftast inte hjärta att jaga bort honom. I Visby fanns det en katt som låg i en rund korg på disken i konsthantverksaffär varje dag, det såg så rart ut.

Mina barnbarn ber numera att vi skall gå till vävstugan, det är en trivsam plats både för människor och djur och bara det kan göra en lycklig.

Det går trögt med vävandet just nu, för varmt och för många frestelser ute att passa på att njuta av!


onsdag 18 juli 2012

Små hål som förändrar



Hur skedar man enkelt och bäst?
När man skall skeda så har du säkert liksom jag, kommit på 100 olika sätt att arrangera det hela på så att det fungerar ibland blir det bra och ibland dåligt.

Kom på det 101:a igår. Varför ta till annat än ett redskap som ändå finns där och som vi nyttjar så lite som skedhållarna. Sagt och gjort, beställde 2 hål i varje av mannen som snällt borrade och försänkte dom så fint.


 Klart på bänken i verkstaden

 Nu kan skeden hängas upp
 


 Fungera utmärkt tycker jag


Gillar verkligen det urfasade styrhålet för skeden och vinkeln i dom här hållarna.
Alla typer fungerar kanske inte lika bra, men det kostar bara 4 hål att testa.

lördag 16 juni 2012

Blev det en liten sliten tummetott?

                                         

Är du duktig på dokumentation? Sparar du ett tygprov? Jag inbillar mig att man har stor nytta av att mäta skedbredd och anteckna hur det ser ut efter nedtagning och efter första tvätten och efter flera tvättar. Måttbandet är en kär vän i vävningen.
Jag tycker det också är bra att spara en bit av det vävda när det är otjänligt till annat än trasor. Ett bit i pärmen med prov på före och efter är till nytta. Nu tillhör jag förstås de vävare som gärna dokumenterar. Erfarenheterna jag gör resluterar i att jag lägger till en centimeter eller två vid en ny uppsättning för att slippa reta mig på att det krymper så mycket.


1950-tals handuksväv i gåsögon

                                     
Är det möjligt att se att den här slitna blekta vävnaden verkligen var så mörk vacker och tydlig en gång? På furubordens glada tid fick jag en obrukad bit handuksväv av min mamma. Fållade och la den på matbordet. När jag senare tröttnade på duken och hade lagt undan den, så fick jag resterande bit av mamma och häpnade minst sagt.
Oj, eller vad säger man? Är allt slit med vävning verkligen så förgängligt? Det känns lite hårt. Visserligen var 70 och 80-talens tvättmedel rätt förödande, men ändå. Jag känner mig i alla fall besviken.


Dubbelbindning (VM-4/85) lingarn 16/2

Bild visar otvättad i blekt/oblekt och tvättad i blekt/kulört och det har krympt en hel del.


 Ser du konturen av Gotlands karta?

Den här bindningen har fått ett "vattrat" utseende och det gäller inte bara mina bordstablertter utan även flera andra som vävt dessa vet någon varför?

 Här ser man "spåren" i vävnaden
Munkabälteslöpare som använts flitigt och blivit riktigt sorgliga att se på.

 Svårt att se mönster på det som slitits.

 


 Oblekt blandgarn av bomull&lin



Oacceptabel förslitning eller är det som det skall vara, så man genast har mera att väva? Önskar jag hade haft koll på hur många gånger jag tvättat, men det vet jag inte.
Varumärket egalt förmodligen cottolin, bomullin eller nialin. Jag tycker inte om dom garnerna överhuvudtaget numera.
Min erfarenhet säger mig att när man varpar har man ena hälften på golvet under varpan och när man väver den andra halvan på golvet under vävstolen. Funderar mycket på vad som fastnar i tvättmaskinen, det borde inte finnas något kvar. 

Att garn slits hårt och att färgen inte håller som man kan förvänta sig är en helt annan sak.
Är dagens garn sämre? Vad tycker du?









lördag 19 maj 2012

Barnvävning är det idag ett kärt nöje?

Kusinerna Vega och Ella väver tillsammans. Flitiga duktiga flickor. 
Det är väldigt spännnade att väva.



Tid finns för att prata och umgås. Det är kul att göra saker tillsammans.
Frågan är om vi som kan, hinner lära barnen innan det är för sent?
Skänk frågan en tanke och fundera ut vad du själv kan göra åt saken.
Vi måste försöka att tillsammans dra vårt strå till stacken.
Vävningens framtid hänger på oss nu.


 Ella blev jätteglad när hon såg resultatet, en alldeles egen halsduk.


Kanske kan jag använda den som turban

torsdag 17 maj 2012

Utmaning - väva med 16-skaft

En bra bok om man gillar 16 skaft

Första tyget för mig med alla skaften i vävstolen

Ett vackert stjärnmönster som sitter i nu



Många snören är det att knyta, det tar sin tid

Det finns massor av varp i vävstolen, = Växbo lingarn 16, så om någon känner ett behov att väva en duk eller något i en 16-skaft färdig uppsättning så finns den möjligheten. Den är uppsatt 150 cm bred och har bårder vid sidorna. Jag har övernattningsmöjligheter.  


Bränna snören - snabbt och smidigt

Bra redskap bör man ha
det är lätt att få fula svarta klumpar eller spretiga ändar

Lågan svärtar om man håller för nära, snurra snöret  


Med en tång bränner man inte fingrarna  

 
Fytta tången runt, så blir änden platt och fin

Klart - nästan som fabriksgjort!



 

tisdag 15 maj 2012

Är vi vävare tokiga eller innovativa?



Vad gör man när en vävstol ger upp?


Titta på skruv-tvingen med det röda handtaget. Bommarna på Götavävstolen hade sprickor så kilen blev inte kvar. Det var svårt att spänna varpen. Nödlösningen är två skruvtingar, en i varje bom. De gick inte runt, det var för trångt. Fick ta av skruvtvingen ofta och ändra läget när jag vävde och behövde dra fram.
Efter ett tag så tröttnade jag och då var "Katarina" ledig. Hon är en Glimåkravävstol.
Inte mycket att förlora tänkte jag och dessutom är det kul att testa en teoretisk ide.
Vävde 5-6 cm klistrade vek remsan dubbel så den blev stadigare och träde den på käppen på varpbom. Så fram blev nu bak.
Varpen drogs alltså på fel, tvärs igenom solv och sked. Bredden hölls ut fint och mannen i mitt liv höll emot Götaväven och jag lade stickmattor och drog på Glimåkravävstolen.

Stickmattor funkar perfekt tycker jag


Det hela gick väldigt snabbt

Lyfte av nickepinnesnörena tog ur sked ur slagbom och hängde av hela paketet

 Lyfte sedan paketet rätt runt sträckbommen och satte skeden i slagbommen

Skiftade skälet som vanligt

Skeden fick sitta kvar och den hängde jag upp i solvstången



 
Jag tar ut lite trådar i taget när jag solvar

Vävstolen har stått ihopfälld l ett tygfodral i garaget och känt sig onyttig antar jag.
Snål? Tja, men man måste väl förr eller senare väva upp sina påbörjade varpar, eller hur?

Hur länge den suttit i vävstolen berättar jag en annan gång. Kan avslöja att @-kudden vävdes i den varpen. Så nu solvar jag noppväv igen. Jag solvade om för jag ville ha längre solv och längre sked. Tycker det är stadigare i slagbommen och Katarina är utrustad med kontramarch så vill jag gärna utnyttja det.

Jag känner mig rätt nöjd, får se om det blir roligare att väva nu.



fredag 11 maj 2012

Vävda textiler från Ormsö

 En "bindpong" är en liten stickväska

Ön Ormsö ligger utanför Estlands kust. Den är endast 93 km² stor, och cirka tio kilometer bred och fem kilometer lång. Svenskar bebodde denna ö från 1200-talet (tror man) och fram till 1944, när sagan tog slut.

Det här söta små bårderna i rosengång vävdes i tunt fint yllegarn för att bli en liten kasse som bars över armen (och innehöll garnet) medan man gick omkring och stickade. I stort sett alla flickor lärde sig sticka. 

Jag har två tygbitar, de har helt olika bårder


Hade flickan tur som gick och stickade så hade hon skor.

Vecken på de här skorna har min mormor satt dit med hjälp av sina tänder. Dom har hon   alltså bitit dit, tuggat fram och tillbaka tills de blev där.


Bårder i motsatstrampad rosengång 

Det är en filt/prydnadtäcke som vävdes i två stycken och syddes samman på mitten. Dubbeltrampad på 4 trampor



Enkelt men vackert



En filt i kypert

Den har också en mittsöm. Dessa filtar förekommer även med rya på den ena sidan, men den här är liksidig, tyvärr det hade varit häftigt med rya.


 
Den röda tråden sitter i sömmen på kortsidorna



Vilken kvinnokraft!