Barnvävning är det idag ett kärt nöje?

Kusinerna Vega och Ella väver tillsammans. Flitiga duktiga flickor. 

Det är väldigt spännnade att väva.

Tid finns för att prata och umgås. Det är kul att göra saker tillsammans.
Frågan är om vi som kan, hinner lära barnen innan det är för sent?
Skänk frågan en tanke och fundera ut vad du själv kan göra åt saken.
Vi måste försöka att tillsammans dra vårt strå till stacken.
Vävningens framtid hänger på oss nu.

 Ella blev jätteglad när hon såg resultatet, en alldeles egen halsduk.

Kanske kan jag använda den som turban

Utmaning - väva med 16-skaft

En bra bok om man gillar 16 skaft

Första tyget för mig med alla skaften i vävstolen

Ett vackert stjärnmönster som sitter i nu

Många snören är det att knyta, det tar sin tid

Det finns massor av varp i vävstolen, = Växbo lingarn 16, så om någon känner ett behov att väva en duk eller något i en 16-skaft färdig uppsättning så finns den möjligheten. Den är uppsatt 150 cm bred och har bårder vid sidorna. Jag har övernattningsmöjligheter.  

Bränna snören - snabbt och smidigt

Bra redskap bör man ha

det är lätt att få fula svarta klumpar eller spretiga ändar

Lågan svärtar om man håller för nära, snurra snöret  

Med en tång bränner man inte fingrarna  

 

Fytta tången runt, så blir änden platt och fin

Klart - nästan som fabriksgjort!

 

Är vi vävare tokiga eller innovativa?

Vad gör man när en vävstol ger upp?

Titta på skruv-tvingen med det röda handtaget. Bommarna på Götavävstolen hade sprickor så kilen blev inte kvar. Det var svårt att spänna varpen. Nödlösningen är två skruvtingar, en i varje bom. De gick inte runt, det var för trångt. Fick ta av skruvtvingen ofta och ändra läget när jag vävde och behövde dra fram.

Efter ett tag så tröttnade jag och då var "Katarina" ledig. Hon är en Glimåkravävstol.

Inte mycket att förlora tänkte jag och dessutom är det kul att testa en teoretisk ide.

Vävde 5-6 cm klistrade vek remsan dubbel så den blev stadigare och träde den på käppen på varpbom. Så fram blev nu bak.

Varpen drogs alltså på fel, tvärs igenom solv och sked. Bredden hölls ut fint och mannen i mitt liv höll emot Götaväven och jag lade stickmattor och drog på Glimåkravävstolen.

Stickmattor funkar perfekt tycker jag

Det hela gick väldigt snabbt

Lyfte av nickepinnesnörena tog ur sked ur slagbom och hängde av hela paketet

 Lyfte sedan paketet rätt runt sträckbommen och satte skeden i slagbommen

Skiftade skälet som vanligt

Skeden fick sitta kvar och den hängde jag upp i solvstången

 

Jag tar ut lite trådar i taget när jag solvar

Vävstolen har stått ihopfälld l ett tygfodral i garaget och känt sig onyttig antar jag.

Snål? Tja, men man måste väl förr eller senare väva upp sina påbörjade varpar, eller hur?

Hur länge den suttit i vävstolen berättar jag en annan gång. Kan avslöja att @-kudden vävdes i den varpen. Så nu solvar jag noppväv igen. Jag solvade om för jag ville ha längre solv och längre sked. Tycker det är stadigare i slagbommen och Katarina är utrustad med kontramarch så vill jag gärna utnyttja det.

Jag känner mig rätt nöjd, får se om det blir roligare att väva nu.

Vävda textiler från Ormsö

 En "bindpong" är en liten stickväska

Ön Ormsö ligger utanför Estlands kust. Den är endast 93 km² stor, och cirka tio kilometer bred och fem kilometer lång. Svenskar bebodde denna ö från 1200-talet (tror man) och fram till 1944, när sagan tog slut.

Det här söta små bårderna i rosengång vävdes i tunt fint yllegarn för att bli en liten kasse som bars över armen (och innehöll garnet) medan man gick omkring och stickade. I stort sett alla flickor lärde sig sticka. 

Jag har två tygbitar, de har helt olika bårder

Hade flickan tur som gick och stickade så hade hon skor.

Vecken på de här skorna har min mormor satt dit med hjälp av sina tänder. Dom har hon   alltså bitit dit, tuggat fram och tillbaka tills de blev där.

Bårder i motsatstrampad rosengång 

Det är en filt/prydnadtäcke som vävdes i två stycken och syddes samman på mitten. Dubbeltrampad på 4 trampor

Enkelt men vackert

En filt i kypert

Den har också en mittsöm. Dessa filtar förekommer även med rya på den ena sidan, men den här är liksidig, tyvärr det hade varit häftigt med rya.

 

Den röda tråden sitter i sömmen på kortsidorna

Vilken kvinnokraft!

Noppväv - gammal fin teknik i modern tappning

Separationsångest  - sålde kudden för 3 klippningar

Varpen var för  för smal, men man kan skarva på många sätt!

Denna noppkudde vävde jag till en utställning i Leijre (utanför Roskilde) i Danmark.

Vi Vävare i Skåne www.vivavare.se blev inbjudna av våra vänner i den danska vävkretsen www.midtvaev.dk Jag försökte få många att delta och sa: om ni inte hinner planera och sätta upp något nytt så kan ni kanske sy en kudde av någon bit som ni har liggande.

 Vi fick ihop 73 kuddar som vi tryckte in i vår bil och reste dit med.

Danskorna slog sig på kinderna och sa på sitt underbara danska vis "Håll nu upp"

En vacker syn blev det av alla dessa kuddar som hängde från taket i det gamla mejeriet i Leijre, som har mycket vacker utställningslokal. 

                                                              www.vivavare.se

Jag väver alltså lever jag

En fråga jag ställer mig själv ibland; varför väver jag?Av en ren slump är ett svar. Men kan det vara så att det fanns där redan i mina gener? Om det vävts i generationer bakom en då? Min mamma växte upp på Ormsö (Estlands arkipelag). Ön var befolkad av svenskar redan på 1200-1300-talet. Där vävde alla kvinnor till husbehov. 1944 avslutades den 7 sekler gamla svenska bosättningen på Ormsö. Mammas kusin Maria blev kvar och hon vävde fram till sin död 2004. Hennes vävstol finns kvar där, har jag fått veta, och jag hoppas kunna åka dit och se den en dag. En dag kom plötsligt min släkthistoria i en fil med e-post, jag tappade hakan. Den började på 1600-talet. En i raden var Mats Hansson som föddes 1764, han var vävare (1782) på herrgården Magnushov.  Mats äldre bror Lars blev min morfar Lars; farfars, farfars, far. Den vetskapen gör att jag känner mig rik. Så jag vill tro att jag väver för att jag har det i blodet. J