måndag 9 april 2012
Jag väver alltså lever jag
En fråga jag ställer mig själv ibland; varför väver jag?Av en ren
slump är ett svar. Men kan det vara så att det fanns där redan i mina gener? Om det vävts i generationer bakom en då? Min mamma växte upp på
Ormsö (Estlands arkipelag). Ön var befolkad av svenskar redan på
1200-1300-talet. Där vävde alla kvinnor till husbehov. 1944 avslutades den 7
sekler gamla svenska bosättningen på Ormsö. Mammas kusin Maria blev kvar och
hon vävde fram till sin död 2004. Hennes vävstol finns kvar där, har jag fått
veta, och jag hoppas kunna åka dit och se den en dag. En dag kom plötsligt min
släkthistoria i en fil med e-post, jag tappade hakan. Den började på 1600-talet. En i raden var Mats
Hansson som föddes 1764, han var vävare (1782) på herrgården Magnushov. Mats äldre bror Lars blev min morfar
Lars; farfars, farfars, far. Den vetskapen gör att jag känner mig rik. Så jag
vill tro att jag väver för att jag har det i blodet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, visst är det faschinerande!
SvaraRadera(Ser att vi delar samma visdomsord/slogan.)
http://www.vavskalet.n.nu/
/Ringvor
Vad kul att du bor i Vellinge! Jag är uppvuxen i Höllviken närmare bestämt i Stora Hammar och min blogg heter www.pilevallen.blogspot.com eftersom mitt sommarställe i Kämpinge heter Pilevallen. Nu bor jag i Herrljunga men jag är en latent vävare dvs ibland kommer det upp till ytan och då sätter jag fart sedan ligger det nere en stund. Att vara vävare är något man har i blodet, min mormor lärde mig väva det första och min farmors mor vävde åt hemslöjden. Hoppas att du såg något roligt på konstrundan, jag hann inte med den i år, det brukar inte vara så mycket textilt tyvärr.
SvaraRadera