Vävstol som får nytt liv

En vävstol är uppsatt och provvävd med lite slarvtjäll.

Den skall ut på en resa och byta hem.

 

 

Den hade inga gummifötter.

Mannen köpte 1 påse med vibrationsdämpare på Claes Olsson.

 (Gummiplatta för avvibrering av tvättmaskiner, pelarborrmaskiner m.m) 4 plattor för 139 kr).

 

 

 

 2 plattor delades till en Glimåkra Ideal, superlim och för säkerhets skull spickades det på 4 små nubb, en i varje hörna, de försvinner in så de repar ej golv.   

 

 

Vävstolen står som en klippa på klinkergolv. Jätteskön att väva med, bankade hårt. Alternativ till en dyr vävstolsfot? Bättre än bara gummifötter? 

 

Vävpall naturell, hårt!

 

 Mannens häftpistol och kardborreband behövs.

 

 

Det skall var bekvämt och snyggt

 

 

 Slutresultat

 

 

 

 

Barnen trivs i vävstugan

 

Ella & Vincent gillar min vävstuga.

Jag älskar Vincents kommentar när  han säger: "Farmor det här är roligt".

Vetgiriga barn vill veta hur många moment det är i vävningen. Då är det inget att göra annat än att man får skriva en lista, och i takt med momenten så sätter man en bock, ser ut som (v) Moment 4 avklarat.



Ella är nöjd med sitt färgval

 

Tvillingbrorsan Vincent var jätteduktig när han höll i varpflätan till sin systers uppsättning. Det var mest spännade att lära sig använda kroppens lutning som tyngd vid pådragningen och det gjorde han med bravur.
 

Vincent säger: "När Ella är klar då vill jag väva en halsduk i MFF:s färger". Det är i ljusbått med vitt breda ränder på tvären. Jag har mycket garn men inte ljusbått & vitt, någon som har lite till salu?

Sedan blev det stiltje i förberedelserna för julen och en månadslång resa till Thailand som kom emellan. Vi hade hunnit solva hälften.  

Nu har vi med Ellas välsignelse fått lov att solva färdigt, för tiden skall trots allt delas mellan skola, kompisar, hästar och vävning.

Jag har köpt en rulle Antihalktejp 50mm x 5m, oden kostade bara 35 kr. Denna tejp har nu aplicerats på 18 trampor. 2 Götavävstolar och 1 LillJonas.

Tramporna fästes framifrån och inte bak i vävstolen som i golv-vävstolar. Det är  lätt att halka av med foten. Kom på att Ella har inte så stor kraft att trycka ner tramporna och då fick jag detta tips av min vävkompis Margareta.
man halkar inte in i snörena med tårna. Det skall nu testas.

 

Skall bli spännade och se om barnens tid och vilja räcker fram till mer vävning snart igen, för nu har det gått mycket lång tid sedan sist.

 

Här jobbar kusinen Vega i väven, med full koncentration

 

http://www.youtube.com/watch?v=Mby9g_bl5bA 

  

Skyttlar är vackert

 

En stor skyttel i ek = min skylt till Vattle vävstuga

Precis som jag samlar på garn i mina skåp, så samlar jag gärna på vackra skyttlar.

Vad väver du med? Nya eller gamla skyttlar? Notera fjädern i den understa skytteln i hålet till höger. Den skytteln har ändar som påminner mig om en bävers bakdel.



 

 

 

 

 

 

 

Min favoritskyttel.
Tillverkad av syrenträ med karvsnitt av Bror Andrén

 

 

 

 

Ännu flera trotjänare från forna dagar

 

 

 

 

 

 

 



 

Götaväven - tricks & knep

 

En höj och sänkbar trampslå fanns förr som tillbehör och visas i Götavävstolens broschyr.

Flexibel lösning för barn med olika benlängder eller vuxna  med lite kortare ben.

 

 

 

Av materiel som fanns tillgängligt hemma blev resultatet så här 

 

Väver du utan lattor på din Götavävstol så råkar du kanske ut för att skaften chippar och snörena känns spretiga och drar. Det är speciellt märkbart när du använder 6 trampor.

 

De tidigaste Götavävstolar hade bara 2 hål i tramporna och då blev det trångt att försöka få plats med flera än ett till en underbindning som kräver det.

 

På mina kurser på 90-talet löste vi det så här:

Först använde vi bara en metallring hängande fritt runt om alla snörena, så som man förr i världen använde en bit av ett kohorn i syfte att hålla ihop underbindningen, så dom inte drog sig så mycket om man saknade lattor som fördelade.

Min fiffiga kompis Lena hade en teori om att göra en klyka av 2 snören. De tre tamparna kunde nyttjas alla eller bara 2 allt efter behov, och då lät vi det tredje bara hänga där.

 

 

 

 

Mamma använde sig av sättet att knyta till sin Lill-Jonas och det fungerade bra tyckte hon, men med tiden vidareutvecklade vi det likaväl och bytte ut klykan mot en metallring som fördelare. Mamma vävde mycket daldräll och då behöver man alla 3 snörena så man slipper dubbeltrampa.

 

Garnfrossa

Någon som vill vara med och leka?

På styrelsemötet igår sa Viveka att hon hade projekt liggande ända fram till år 2030.

Undrar hur många års vävande mina fulla skåp räcker till?

 

Jag tycker garn är vackert att se på så här, färger gör mig glad och jag känner mig rik.

Jag har en bild på näthinnan från en tidning med Helena Hernmarks fantastiska garnvägg.

 

Det är lätt att det blir så här när man haft kurser i många år och kommit över något parti här och där. Kanske är det lite udda, men jag jämför mig med andra garn-nördar. Igår såg jag Christinas stora lager av vackra växtfärgade ullgarner. Tänkte då att jag nog är långt ifrån ensam, så jag kunde visa några av mina skåp. Min man uppskattar att vi har en fin tilläggsisolering av husväggarna. :) Mamma sa alltid att det äter ju inget bröd!

 

 



Trampuppknytning på ett enklare sätt

2004 blev jag trött på att få styr på en 8-skaftad trampuppknytning.

Då sökte jag en bättre lösning. När jag kommer på saker, använder jag en teknisk rådgivare och bollplank, det är min man Jan.

   Bilden visar mina inköp.

Ögla M5, 2 brickor, 1 mutter och 1 låsmutter . Låsmuttern skall vara under trampan.

Vi sneglade på min Öxabäckvävstol brevid med sin utmärkta funktion för trampuppknytning. Med de inköpta tillbehören enligt ovan, kan man lägga upp tramporna på bordet och sätta i alla snören i förväg. Det är skönt att slippa krypa under vävstolen tycker jag.

8 x 8 = 64 snören att knyta i till respektive kort och långlatta, till en kontramarsch. Det tar sin lilla tid. Ringde då till Tex-solv och undrade om dom inte kunde tillverka texsnören i annan färg. Önskade svart, men tyvärr så fick jag inget gehör, tänkte att man kunde använt vitt till kortlatta, svart till långlatta eller tvärtom för att ytterligare förenkla.

Antagligen skall man inte klaga. Hur många av oss klarar av den gamla typen av trampuppknytning med vanliga hampasnören?

Då gäller knepet att få trampknuten att hålla. Var med redan på den tiden, om mina tex-snören tar slut så står jag inte rådlös, men gör du?

 En trampa i färdigt skick.

Ja men vad vinner man på det här då? Jo man lägger trampsnöret om en ögla M5 och har det fria texsnöret att lyfta rakt upp och sticka igenom lattan underifrån. Man ser vad man gör och man kan snabbt höja eller sänka för en vågrätt och bra uppknytning.

 Hela uppknytningen klar.

Det kostar några kronor men man ångrar sig inte. Hittar du inte M5 som har en gänga på ungefär 4 cm så den räcker genom trampan, beställ dom då på Th Nyman i Malmö. Den tjejen kan allt om skruv, muttrar och beslag, imponerade. http://www.thnyman.se/

Utsikt & insikt från vävstugan

Jag blir så lycklig av mina vackra stockrosor, som nu börjar komma igång.

Har fått frön av min kompis Anita och plockat andra på lämpliga ställen.

Grävde en liten ränna och stödde ut fröna med kapslarna och allt och la lite jord ovanpå. Resultatet blev så här fint i år utanför min vävstuga. Det är en fröjd från insidan också.

En annan kompis som gillar vävstugan är katten Morris.
Hans favorit är den 16-skaftade Öxabäcken.
Förmodligen borde han inte få ligga där, kanske är det inte bra för linvarpen.

Han är inte där så ofta men om han lyckas smita in och ligger där så har jag oftast inte hjärta att jaga bort honom. I Visby fanns det en katt som låg i en rund korg på disken i konsthantverksaffär varje dag, det såg så rart ut.

Mina barnbarn ber numera att vi skall gå till vävstugan, det är en trivsam plats både för människor och djur och bara det kan göra en lycklig.

Det går trögt med vävandet just nu, för varmt och för många frestelser ute att passa på att njuta av!