Skyttlar är vackert

 

En stor skyttel i ek = min skylt till Vattle vävstuga

Precis som jag samlar på garn i mina skåp, så samlar jag gärna på vackra skyttlar.

Vad väver du med? Nya eller gamla skyttlar? Notera fjädern i den understa skytteln i hålet till höger. Den skytteln har ändar som påminner mig om en bävers bakdel.



 

 

 

 

 

 

 

Min favoritskyttel.
Tillverkad av syrenträ med karvsnitt av Bror Andrén

 

 

 

 

Ännu flera trotjänare från forna dagar

 

 

 

 

 

 

 



 

Götaväven - tricks & knep

 

En höj och sänkbar trampslå fanns förr som tillbehör och visas i Götavävstolens broschyr.

Flexibel lösning för barn med olika benlängder eller vuxna  med lite kortare ben.

 

 

 

Av materiel som fanns tillgängligt hemma blev resultatet så här 

 

Väver du utan lattor på din Götavävstol så råkar du kanske ut för att skaften chippar och snörena känns spretiga och drar. Det är speciellt märkbart när du använder 6 trampor.

 

De tidigaste Götavävstolar hade bara 2 hål i tramporna och då blev det trångt att försöka få plats med flera än ett till en underbindning som kräver det.

 

På mina kurser på 90-talet löste vi det så här:

Först använde vi bara en metallring hängande fritt runt om alla snörena, så som man förr i världen använde en bit av ett kohorn i syfte att hålla ihop underbindningen, så dom inte drog sig så mycket om man saknade lattor som fördelade.

Min fiffiga kompis Lena hade en teori om att göra en klyka av 2 snören. De tre tamparna kunde nyttjas alla eller bara 2 allt efter behov, och då lät vi det tredje bara hänga där.

 

 

 

 

Mamma använde sig av sättet att knyta till sin Lill-Jonas och det fungerade bra tyckte hon, men med tiden vidareutvecklade vi det likaväl och bytte ut klykan mot en metallring som fördelare. Mamma vävde mycket daldräll och då behöver man alla 3 snörena så man slipper dubbeltrampa.

 

Garnfrossa

Någon som vill vara med och leka?

På styrelsemötet igår sa Viveka att hon hade projekt liggande ända fram till år 2030.

Undrar hur många års vävande mina fulla skåp räcker till?

 

Jag tycker garn är vackert att se på så här, färger gör mig glad och jag känner mig rik.

Jag har en bild på näthinnan från en tidning med Helena Hernmarks fantastiska garnvägg.

 

Det är lätt att det blir så här när man haft kurser i många år och kommit över något parti här och där. Kanske är det lite udda, men jag jämför mig med andra garn-nördar. Igår såg jag Christinas stora lager av vackra växtfärgade ullgarner. Tänkte då att jag nog är långt ifrån ensam, så jag kunde visa några av mina skåp. Min man uppskattar att vi har en fin tilläggsisolering av husväggarna. :) Mamma sa alltid att det äter ju inget bröd!

 

 



Trampuppknytning på ett enklare sätt

2004 blev jag trött på att få styr på en 8-skaftad trampuppknytning.

Då sökte jag en bättre lösning. När jag kommer på saker, använder jag en teknisk rådgivare och bollplank, det är min man Jan.

   Bilden visar mina inköp.

Ögla M5, 2 brickor, 1 mutter och 1 låsmutter . Låsmuttern skall vara under trampan.

Vi sneglade på min Öxabäckvävstol brevid med sin utmärkta funktion för trampuppknytning. Med de inköpta tillbehören enligt ovan, kan man lägga upp tramporna på bordet och sätta i alla snören i förväg. Det är skönt att slippa krypa under vävstolen tycker jag.

8 x 8 = 64 snören att knyta i till respektive kort och långlatta, till en kontramarsch. Det tar sin lilla tid. Ringde då till Tex-solv och undrade om dom inte kunde tillverka texsnören i annan färg. Önskade svart, men tyvärr så fick jag inget gehör, tänkte att man kunde använt vitt till kortlatta, svart till långlatta eller tvärtom för att ytterligare förenkla.

Antagligen skall man inte klaga. Hur många av oss klarar av den gamla typen av trampuppknytning med vanliga hampasnören?

Då gäller knepet att få trampknuten att hålla. Var med redan på den tiden, om mina tex-snören tar slut så står jag inte rådlös, men gör du?

 En trampa i färdigt skick.

Ja men vad vinner man på det här då? Jo man lägger trampsnöret om en ögla M5 och har det fria texsnöret att lyfta rakt upp och sticka igenom lattan underifrån. Man ser vad man gör och man kan snabbt höja eller sänka för en vågrätt och bra uppknytning.

 Hela uppknytningen klar.

Det kostar några kronor men man ångrar sig inte. Hittar du inte M5 som har en gänga på ungefär 4 cm så den räcker genom trampan, beställ dom då på Th Nyman i Malmö. Den tjejen kan allt om skruv, muttrar och beslag, imponerade. http://www.thnyman.se/

Utsikt & insikt från vävstugan

Jag blir så lycklig av mina vackra stockrosor, som nu börjar komma igång.

Har fått frön av min kompis Anita och plockat andra på lämpliga ställen.

Grävde en liten ränna och stödde ut fröna med kapslarna och allt och la lite jord ovanpå. Resultatet blev så här fint i år utanför min vävstuga. Det är en fröjd från insidan också.

En annan kompis som gillar vävstugan är katten Morris.
Hans favorit är den 16-skaftade Öxabäcken.
Förmodligen borde han inte få ligga där, kanske är det inte bra för linvarpen.

Han är inte där så ofta men om han lyckas smita in och ligger där så har jag oftast inte hjärta att jaga bort honom. I Visby fanns det en katt som låg i en rund korg på disken i konsthantverksaffär varje dag, det såg så rart ut.

Mina barnbarn ber numera att vi skall gå till vävstugan, det är en trivsam plats både för människor och djur och bara det kan göra en lycklig.

Det går trögt med vävandet just nu, för varmt och för många frestelser ute att passa på att njuta av!

Små hål som förändrar

Hur skedar man enkelt och bäst?

När man skall skeda så har du säkert liksom jag, kommit på 100 olika sätt att arrangera det hela på så att det fungerar ibland blir det bra och ibland dåligt.

Kom på det 101:a igår. Varför ta till annat än ett redskap som ändå finns där och som vi nyttjar så lite som skedhållarna. Sagt och gjort, beställde 2 hål i varje av mannen som snällt borrade och försänkte dom så fint.

 Klart på bänken i verkstaden

 Nu kan skeden hängas upp

 

 Fungera utmärkt tycker jag

Gillar verkligen det urfasade styrhålet för skeden och vinkeln i dom här hållarna.

Alla typer fungerar kanske inte lika bra, men det kostar bara 4 hål att testa.

Blev det en liten sliten tummetott?

                                         

Är du duktig på dokumentation? Sparar du ett tygprov? Jag inbillar mig att man har stor nytta av att mäta skedbredd och anteckna hur det ser ut efter nedtagning och efter första tvätten och efter flera tvättar. Måttbandet är en kär vän i vävningen.
Jag tycker det också är bra att spara en bit av det vävda när det är otjänligt till annat än trasor. Ett bit i pärmen med prov på före och efter är till nytta. Nu tillhör jag förstås de vävare som gärna dokumenterar. Erfarenheterna jag gör resluterar i att jag lägger till en centimeter eller två vid en ny uppsättning för att slippa reta mig på att det krymper så mycket.

1950-tals handuksväv i gåsögon

                                     
Är det möjligt att se att den här slitna blekta vävnaden verkligen var så mörk vacker och tydlig en gång? På furubordens glada tid fick jag en obrukad bit handuksväv av min mamma. Fållade och la den på matbordet. När jag senare tröttnade på duken och hade lagt undan den, så fick jag resterande bit av mamma och häpnade minst sagt.
Oj, eller vad säger man? Är allt slit med vävning verkligen så förgängligt? Det känns lite hårt. Visserligen var 70 och 80-talens tvättmedel rätt förödande, men ändå. Jag känner mig i alla fall besviken.

Dubbelbindning (VM-4/85) lingarn 16/2

Bild visar otvättad i blekt/oblekt och tvättad i blekt/kulört och det har krympt en hel del.

 Ser du konturen av Gotlands karta?

Den här bindningen har fått ett "vattrat" utseende och det gäller inte bara mina bordstablertter utan även flera andra som vävt dessa vet någon varför?

 Här ser man "spåren" i vävnaden

Munkabälteslöpare som använts flitigt och blivit riktigt sorgliga att se på.

 Svårt att se mönster på det som slitits.

 

 Oblekt blandgarn av bomull&lin

Oacceptabel förslitning eller är det som det skall vara, så man genast har mera att väva? Önskar jag hade haft koll på hur många gånger jag tvättat, men det vet jag inte.

Varumärket egalt förmodligen cottolin, bomullin eller nialin. Jag tycker inte om dom garnerna överhuvudtaget numera.

Min erfarenhet säger mig att när man varpar har man ena hälften på golvet under varpan och när man väver den andra halvan på golvet under vävstolen. Funderar mycket på vad som fastnar i tvättmaskinen, det borde inte finnas något kvar. 

Att garn slits hårt och att färgen inte håller som man kan förvänta sig är en helt annan sak.

Är dagens garn sämre? Vad tycker du?