onsdag 27 maj 2015

Rosengång - Väskor


2009 påbörjade vi "projekt väva väskor". Vävkompis Margareta och jag varpade upp en fläta på 18,6m. Garngåva på härvor som saknade banderoll. Vi jämförde det med bomullsgarn 8/2. Inslag stränggarn av lintow i olika grovlekar. 18 väskor klara 2012. Inslag i tuskaft fick bli varpgarnet som inte räckte till alla så lite cottolin i någeon och ett grovt lingarn som vi hittade i gömmorna. Nöjda med garnlagerminskiningen. 
Tror ni jag monterat klart de 11 jag vävde? Nej så klart inte. 4 har blivit gåvor. Resten saknar foder och handtag. Det är problemet med handtag. 
Vävde band med varpgarnet, men vi blev inte nöjda med det som handtag. 
Man får väl ta sig i kragen och slutföra projektet, problemet är bara andra pågående projekt! J



Sophias blå väska

Gillar verkligen dubbelsolvad Rosengång

Lätt & kul att variera på många sätt


Kusin Karins väska



Skälstickor - Skälspröt



Skälstickorna måste knytas ihop och man har fått lära sig på kurser att knyta med en bit mattvarp. Pilligt att få in i hålen och svårt att knyta så det håller.
Idag på Vävspolen på Facebook såg jag min vävkompis Stefans nya lösning. 
Det här är mitt sätt som jag använt i flera år. Det sitter stadigt och bra.




Jag börjar så här


Nästa steg


Klart


Har nu satt på "hängslen" så jag slipper flytta skälstickorna bakåt när jag drar fram

Här är bilder på mina "hängslen", tyckte det blev både det och livrem



Tänkte skippa att använda dom då jag kom på det bättre snöret




2 är gåvor och en sort har mannen gjort, gammalt patent fick den första på 80-talet



söndag 16 mars 2014

Bunden Noppväv

                                                   
                                                                                              



Bunden noppväv
 
Bunden noppväv kallar jag det här som jag knåpat ihop. Plockar noppväv på en tjock sticka. Gör några rader i taget, sen åker virknålen fram. Varpen är bomullsgarn 16/2, tuskaftsinslagen är lingarn 16/2 och nopporna är ullgarn 6/2, och det tar jag dubbelt. Det  är Nordiskas Ulli och Borgs SN2. Ett lite tjockare spänstigt ullgarn som jag föredrar.


Nopporna virkas upp efterhand


Fäster sista noppraden i ett noppinslag med lingarnet
 
I samma inslag lägger jag in ullgarn i grönt för nästa rutrad

 Kavelfrans på mitt sätt för bandgrind gick för sakta


Tyngde bara med vattenflaskor

Klipper man fransen så får man dubbel längd

Vik så är kaveln klar att sys ner i sömmen på kudden

Min kudde är klar och jag är nöjd
 

onsdag 10 juli 2013

Vävstol som får nytt liv





En vävstol är uppsatt och provvävd med lite slarvtjäll.
Den skall ut på en resa och byta hem.

 
 
Den hade inga gummifötter.
Mannen köpte 1 påse med vibrationsdämpare på Claes Olsson.
 (Gummiplatta för avvibrering av tvättmaskiner, pelarborrmaskiner m.m) 4 plattor för 139 kr).
 
 
 
 2 plattor delades till en Glimåkra Ideal, superlim och för säkerhets skull spickades det på 4 små nubb, en i varje hörna, de försvinner in så de repar ej golv.   
 
 
Vävstolen står som en klippa på klinkergolv. Jätteskön att väva med, bankade hårt. Alternativ till en dyr vävstolsfot? Bättre än bara gummifötter? 

 
Vävpall naturell, hårt!
 


 Mannens häftpistol och kardborreband behövs.
 
 
Det skall var bekvämt och snyggt
 
 
 Slutresultat
 
 
 
 

torsdag 27 juni 2013

Barnen trivs i vävstugan




 
Ella & Vincent gillar min vävstuga.


Jag älskar Vincents kommentar när  han säger: "Farmor det här är roligt".



Vetgiriga barn vill veta hur många moment det är i vävningen. Då är det inget att göra annat än att man får skriva en lista, och i takt med momenten så sätter man en bock, ser ut som (v) Moment 4 avklarat.


Ella är nöjd med sitt färgval
 



Tvillingbrorsan Vincent var jätteduktig när han höll i varpflätan till sin systers uppsättning. Det var mest spännade att lära sig använda kroppens lutning som tyngd vid pådragningen och det gjorde han med bravur.
 
Vincent säger: "När Ella är klar då vill jag väva en halsduk i MFF:s färger". Det är i ljusbått med vitt breda ränder på tvären. Jag har mycket garn men inte ljusbått & vitt, någon som har lite till salu?

Sedan blev det stiltje i förberedelserna för julen och en månadslång resa till Thailand som kom emellan. Vi hade hunnit solva hälften.  
Nu har vi med Ellas välsignelse fått lov att solva färdigt, för tiden skall trots allt delas mellan skola, kompisar, hästar och vävning.

Jag har köpt en rulle Antihalktejp 50mm x 5m, oden kostade bara 35 kr. Denna tejp har nu aplicerats på 18 trampor. 2 Götavävstolar och 1 LillJonas.

Tramporna fästes framifrån och inte bak i vävstolen som i golv-vävstolar. Det är  lätt att halka av med foten. Kom på att Ella har inte så stor kraft att trycka ner tramporna och då fick jag detta tips av min vävkompis Margareta.
man halkar inte in i snörena med tårna. Det skall nu testas.


 
Skall bli spännade och se om barnens tid och vilja räcker fram till mer vävning snart igen, för nu har det gått mycket lång tid sedan sist.
 
Här jobbar kusinen Vega i väven, med full koncentration
 


  
















söndag 6 januari 2013

Skyttlar är vackert

 

En stor skyttel i ek = min skylt till Vattle vävstuga

Precis som jag samlar på garn i mina skåp, så samlar jag gärna på vackra skyttlar.





Vad väver du med? Nya eller gamla skyttlar? Notera fjädern i den understa skytteln i hålet till höger. Den skytteln har ändar som påminner mig om en bävers bakdel.



















 
 
 
 
 
 
 



Min favoritskyttel.
Tillverkad av syrenträ med karvsnitt av Bror Andrén
 
 
 
 
Ännu flera trotjänare från forna dagar
 
 
 
 
 
 
 

 

Götaväven - tricks & knep





 

En höj och sänkbar trampslå fanns förr som tillbehör och visas i Götavävstolens broschyr.
Flexibel lösning för barn med olika benlängder eller vuxna  med lite kortare ben.
 
 
 
Av materiel som fanns tillgängligt hemma blev resultatet så här 
 
Väver du utan lattor på din Götavävstol så råkar du kanske ut för att skaften chippar och snörena känns spretiga och drar. Det är speciellt märkbart när du använder 6 trampor.
 
De tidigaste Götavävstolar hade bara 2 hål i tramporna och då blev det trångt att försöka få plats med flera än ett till en underbindning som kräver det.
 
På mina kurser på 90-talet löste vi det så här:

Först använde vi bara en metallring hängande fritt runt om alla snörena, så som man förr i världen använde en bit av ett kohorn i syfte att hålla ihop underbindningen, så dom inte drog sig så mycket om man saknade lattor som fördelade.

Min fiffiga kompis Lena hade en teori om att göra en klyka av 2 snören. De tre tamparna kunde nyttjas alla eller bara 2 allt efter behov, och då lät vi det tredje bara hänga där.




 


 
 
 
Mamma använde sig av sättet att knyta till sin Lill-Jonas och det fungerade bra tyckte hon, men med tiden vidareutvecklade vi det likaväl och bytte ut klykan mot en metallring som fördelare. Mamma vävde mycket daldräll och då behöver man alla 3 snörena så man slipper dubbeltrampa.